Kan inte riktigt förstå att det redan är onsdag. Men så är det och det är bara att kicka igång dagen.
Här hemma finns en liten dam som har gått in i en mamma-fas. Pappan tillåts inte ens hälla upp mjölken och så ska hon gärna hålla handen, bäras eller sitta i knäet hela tiden.
Är det för att hon nu, efter en period utan mig på dagarna, förstått att det ska vara så nu? Eller är det den där berömda separationsfasen som sägs komma vid 18 månader?
Inte vet vi riktigt, men vi försöker hänga med. Särskilt roligt är det dock inte att lämna hemmet på morgonen. Men jag försöker se det som en bra prövning inför januari och förskolan som ska börja då.
Och så försöker jag att inte allt för mycket visa min njutning, inför maken, över hur fantastiskt, underbart det känns när hon tyr sig till mig på detta sättet. Och hur uppslukad jag blir över hennes behov och att jag gör allt i min makt för att försöka besvara dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar