Efter att en slurpig moussaka hade landat i våra magar så hoppade Sture (katten) på ytterdörren, precis som han brukar göra när han vill komma in, fast det som inte hör till vanligheterna är att han kommer in tilltufsad i pälsen och med ett blodigt vänsteröra. Uppenbarligen så har han råkat ut för något när han var ute, troligtvis ett kattslagsmål.
Vår älskade lilla Sture.
Och det var bara någon dag sedan som han kom in och hade varit med i sitt första kattslagsmål. Denna gången var hans andra (vad vi vet) och denna gången hade han blivit ordentligt tilltufsad.
Vi har haft fullt sjå med att hålla honom stilla medans vi känt igenom honom så att han inte är allvarligt skadad. Det verkar vara i sin ordning med honom, förutom ett blodigt öra och en svårstillad hunger.
Men som det värker i hjärtat.
Så kan han ju inte berätta heller - inte vem som gjort honom illa, så att man kan prata katten till rätta alternativt diskutera det hela med kattens föräldrar, inte svara på vart det gör ont någonstans, så att man kan pussa och blåsa bor det onda, eller inte ens berätta om han blev rädd.
Tänker mest att nog får lov att stanna inne i huset i fortsättning, alltså aldrig mera gå ut, helst ska han vara invirad i bomull så att han inte på något sätt kan skada sig.
Nu har han i vart fall fått i sig ordentligt med mat, aptiten verkar det inte vara någonting fel på, och har lagt sig hos sin husse och får kramar, efter kramar, efter kramar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar