Det blev lite tyst härinne...

Idag är den stora dagen. Idag är Ea och Beckas bröllopsdag och det känns nervöst, pirrigt och så otroligt spännande.

Och det är inte ens jag som just nu sitter och blir fixad i hår och ska ta på mig den klänningen om några timmar.

Vi har haft ett helt vansinnigt schema de senaste dagarna och hela jag andas bröllop. I natt har vi inte sovit någonting alls på grund av en liten dam som håller på att brista sin femte tand.

Nu har jag i vart fall lyckats få ihop två smoothies till frukost här hemma, de smakar så där, men något till magen i alla fall.

Bebisen somnade precis i vagnen så nu är det bara att dra igång allt vi ska hinna med på hennes sovstund.

Nu kör vi!

En liten paus

Återbesök hos tandläkaren, hämtning av paket på posten och "några" telefonsamtal och sms. Det kan nog sammanfatta dagen idag ganska så bra. 

Just nu har jag dock pausat lite i soffan och slötittar på TLC, kanalernas kanal för skräptv, och det skönt att vila hjärnan lite ska erkännas. Just nu är det bröllopstema på programmet och vad kan vara mer passande? 

Många minuter blir det dock inte här för jag ska packa upp klänningarna som kom i det där paketet som hämtades. Paketet innehåller saker både för bröllopet på lördag, för sommaren och för vår stora dag. Åh så spännande! 

Titt ut

Idag har jag minsann fått känna av att det är fullt pådrag inför lördagens stora tillställning. Och jag är nästan lika nervös, exalterad och minutiöst planerande som om det vore vår egen dag.

Mellan allt det här så har jag och lillstrumpan varit utomhus så mycket vi bara kunnat. Jag njuter av att se hennes fascination av att plocka gräs och blommor, eller när hon kisar av ljuset. Och med det här svenska vädret så vet man ju inte alltid när det helt plötsligt regnar så vi passar på minsann.

Både dagen och kvällen har egentligen bara sagt svisch.

Hur var det här nu igen med att inte sova

Vi blev sittandes igår hos Max och Carro, som vi så ofta blir med det här paret, och klockan vandrade mot ett på natten innan vi packade in en sovande lillan i bilen och åkte hemåt. Egentligen inte alls vår plan i och med att Skrutten skulle upp ytterst tidigt för att åka till Tyskland. Men så kan det bli när man har så trevligt att man glömmer bort att en klocka ens existerar. 

Och på tal om den där lillan så fick hon ont i magen när vi hade lagt oss här hemma så de där sovtimmarna blev en cirkus 1,5 timme sammanlagd sömn i natt ungefär. Något som är väldigt ovanligt nu för tiden så det tar vi snart igen. Men ändå, vi sponsrar kaffetillverkarna här hemma idag. 

Medans pappsen är på utflykt så ska vi fixa i ordning här hemma och sedan åka ut till päronen i Hällevik. Både för att ses en snabbis på mors dag (min allra första!) och för att få tillfälle att ge mig ut i skogen på en löparrunda. 

När Skrutten kommer hem så ska vi gå till vallokalen och rösta och sedan gå och lägga oss utan att passera gå. Eller kanske passera ett matställe. Men därefter ska vi dyka i sängen och sova lite mer än vi gjorde i natt. 

För imorgon inleds finalveckan inför Ea och Rebeccas bröllop. Åh, så jag längtar. Just nu har de bröllopstema på Nyhetsmorgon och det kunde inte vara mer passande. Denna sommar är verkligen kärlekens sommar. Att jag har fått äran att vara toastmadame tillsammans med en ypperlig toastmaster är så hedrande. 

Veckan som kommer ska jag lägga 120% energi på att hedra denna uppgift. 

When life treats you very well

Smutsig från topp till tå och med både jord och gräs i håret men med en väldigt idyllisk eftermiddag. Nu ska vi duscha av oss den där jorden och bege oss till kära Max och Carro. 

Ha en fin lördagskväll.

Att tappa andan

Alldeles strax ska jag packa ur alla växter och jord som inhandlades under förmiddagen och som ska fräscha upp krukor både på fram- och baksida här hemma.

Och jag kände en sådan där härlig helgkänsla. Det är varmt, men ingen stekande sol, lillan sover i vagnen och Skrutten klipper gräset. Sådan sommarkänsla man får av doften av nyklippt gräs.

Men så råkade jag scrolla igenom flödet på Facebook, där videor nuförtiden går igång av sig själva i flödet, och fick se hemska bilder på en kvinna som slår ett litet litet barn.

Det är så ofattbart att sådant här händer i vår moderna värld och all den där helgkänslan jag hade förvandlades till ilska. Jag tänker på vår lilla böna som vi älskar över allt annat och så mycket tid och oro vi lägger ner, nu när hon blir mer och mer rörlig, på att hålla hennes omgivning säker. Att vara vaksam och fånga henne om hon ramlar. Förutse vassa kanter och spännande saker som kan dras ner.

Jag känner mig ibland orolig för precis allt - trappor, bordskanter och kökslådor har fått en hel annan varningstriangel än tidigare.

Så finns det människor som gör illa barn - medvetet. Och av alldeles nyligen, och inte så långt härifrån, inträffade händelser så vet vi alla att det inte är bara i fjärran länder långt där borta som det händer. Nej det händer precis där vi bor.

Jag vill bara skrika rakt ut. Jag klarade inte av att se mer av videon. Bilden av hur barnet försöker gömma sig ner i sängen har etsat sig fast.

Av hela mitt hjärta vill jag inget annat än att rädda det stackars lilla barnet.

Ibland så bara somnar man

Vi somnade hela familjen vid lillans läggning idag. Kroppen värkt efter två tuffa träningspass denna veckan (vilken underbar känsla) och huden spände lite efter för mycket sol på axlarna (inte lika underbar känsla), detta plus en hel dag av frisk luft gjorde att tröttheten slog oss med stora klubban.

Men det finns bra mycket sämre sätt att spendera en fredagskväll på än att snusa sin dotter i nacken. Att klockan sprang iväg till nästan 22 det får betyda mindre.

Vi kör ett lite inhopp på soffkuddarna och kollar några avsnitt av Sons of Anarchy innan det är dags att gå upp igen. Livet är väldigt förmånligt denna kväll.

Imorgon är det helg!

Väldigt blommiga byxor

För några veckor sedan shoppade jag faktiskt lite till mig själv, hör och häpna, och för att undvika att fastna i köpa-bra-att-ha-baskläder så blev det istället ett par väldigt somriga och väldigt blommiga byxor som fick göra debut när vi firade lillasysters födelsedag ute hos päronen. 

Till en solbränna och vitt linne så kommer de nog säkert bli väl använda i sommar. På tal om sommar så har jag idag på mig en sommarklänning som jag fick av mor precis efter att vi fått lillan. Snäll som hon är kom hon hem till oss med lite fräscha sommarkläder till både mig och Skrutten, som vi var alldeles för upptagna eller inneslutna i vår bubbla för att tänka på själva. Hur snällt är inte detta?

Den sitter "lite" lösare denna sommar ska erkännas. Vilka minnen som kan dyka upp av en alldeles vanlig klänning från MQ. 

Fredagskänsla igen

Man kan nästan känna den där känslan redan på morgon, att det är fredag. Den har fortsatt att vara speciell fastän att jag "går hemma".

Dagen kommer att fyllas med lite allt möjligt. Dels måste jag plocka lite här hemma för det verkar gå troll i det där med att det blir uppställt här hemma, sedan kommer vår granne över kring lunchtid för att umgås med oss och i eftermiddag planerar jag och Anna en rund till Glassbåten.

Termometern visar hela 22 grader ute så en glass kan minsann passa alldeles ypperligt idag.

Och att grannen kommer över för att umgås med oss är egentligen en liten del av en större sak. De ska nämligen passa vår lilla böna på vår stora dag.

Det är nästan det som vi haft störst huvudbry över inför vår dag - vem skulle ha bebis? Alla som hon är trygg med och känner är ju på festen. Och det innefattar ju nästan en hel dags passning och det kritiska momentet i form av läggning och om hon vaknar till.

Vi har helt underbara grannar och det tog inte lång stund innan vi började tänka att de hade varit alldeles utmärkta för denna uppgift. Det var en stor sten som föll ifrån våra hjärtan när de tackade ja. Därför har vi börjat "skola" in lillskruttan hos dem så att hon hinner vänja sig i lagom takt till den 28 juni.

Uppe med tuppen

Redan klockan 8.00 hade vi tid för tiomånaderskontroll av lillan på BVC idag och därför blev dagens morgonpromenad lite extra tidig. Vår lilla dam klarade galant av att söka kontakt, slå klossar mot varandra och allt det där andra som de skulle kika på idag. 

Dagens besök var lite speciellt för det var det första besöket på vårt nya BVC. På grund av olika anledningar så valde vi att byta och detta faktiskt för hela familjen. Fast vi stora får ju så klart gå till de vuxnas avdelning, konstigt annars om jag skulle klättra upp och lägga mig i den där bebisvågen liksom. 

Och vet ni? Jag gick med ett rört öga och ett stort leende därifrån. I hela 37 minuter fick vi visa upp vår lilla tjej, i lugn takt vänja oss vid nya människor och nytt rum, spana i leksaker och prata om allt det vi ville prata om. Jag kan ärligen säga att så "sedd" har jag nog aldrig sett mig inom sjukvården i hela mitt liv. 

Förutom när jag gick hos min barnmorska för hon var minsann en ängel som lugnade mina nerver i nio (utan fysisk anledning) oroliga månader. 

Vid havet

Idag tog vi oss en utflykt till päronen i Hällevik för lillans eftermiddagsvila. Och ett litet snabbt stopp hos Skrutten för att säga hej, kan man liksom inte undvika när han råkade jobba här idag.

Min tanke med att fly hemmet var faktiskt att hon skulle få vila ordentligt idag. Som grannar har vi nämligen ett dagis vilket gör lillans vila på hennes favoritplats (utomhus i vagnen) lite småknixig att få till ibland. De där barnen är ju, av förklarliga skäl, ute extra mycket i det fina vädret.

Och de där barnen ska få skrika och leka precis hur mycket som de vill, men jag vill också att lillan ska få sin vila. Så sagt och gjort. Vi packade in oss i bilen och åkte ut till en mycket lugnare plats - päronens trädgård.

Och det verkar ha gjort tricket för hon sover fortfarande efter en och en halv timma i vagnen. Och jag har fått druckit kaffe i alldeles lagom takt.

Nu blir det dock hem och göra räksallad som dagens middag. Skrutten kommer kanske inte hoppa och studsa över denna middagsidé. Han är ju snickare och kräver mat därefter, särskilt idag då han ska springa hem från jobbet.

Men jag blev så fasligt sugen på räksallad när de gjorde det i Mitt Kök nu i veckan.

Jag håller med henne - ut i det fina vädret!

Smidig som en elefant

Vilken osmidig morgon vi haft. Eller morgonen har väl inte varit osmidig, en morgon kan väl kanske inte beskyllas för att vara osmidig. Men jag kan minsann beskyllas för det. 

Det har tappats saker, snubblats och vällts ut mjölk.  Priset togs nog när jag lyckades tappa tv-kontrollen, som skulle plockas undan till sin plats, nyss och väckte lillan. Så himla väl utfört...

Annars så testas simultanförmågan denna morgon. Jag försöker plocka undan här hemma lite innan det är dags att bege oss ut på promenad, lillan ligger redan och sover lite i förväg, samtidigt som min hjärna sprutar ut idéer och uppgifter både till vårt bröllop men också till Ea och Beckas där jag ska vara toastmadame. Just nu är faktiskt huvudfokus på det senare bröllopet, vilket faktiskt är skönt på något sätt. Och något så vansinnigt roligt. 

Idéerna och uppgifterna fångas upp på ett block så länge, även om jag vaknat upp både från graviditet och amning och till och med sover på nätterna nu för tiden så är det där komihåget inte vad det ska ännu. Så för att inte riskera att de där idéerna är som bortblåsta i eftermiddag så får de präntas ner. 

Men vad härligt det är att vakna med energi, det känns redan nu att dagen kommer att bli produktiv. Kanske till skillnad mot igår då jag kände av en "viss" trötthet efter att ha lämnat två veckor av fullt schema bakom mig. Jag insåg det när jag satte mig i solstolen där på eftermiddagen att varje dag 14 dagar tillbaka hade varit planerad med något. 

Nu väntar två veckor med luft i schemat och dessa ska nu inledas med en promenad. 

Rotfrukterna i ugnen, mannen på gymmet och ändan i soffan

Skrutten har pipit bort till gymmet en sväng och under tiden han är där så går jag loss i köket. Ikväll har kyl, frys och skafferi fyllts upp och ingen är gladare än jag. Det är någon form av trygghetskänsla av att ha kylen fylld. Undrar vart jag fått det ifrån egentligen.

Ikväll blir det panerad torsk med ugnsrostade rotfrukter och ärtpesto, receptet fanns i senaste Buffé som kom i förra veckan. Ärtpeston har redan smakats av och den kommer nog falla oss båda i smaken. Men… Jag tror nog allt att den smakade som någon variant av guacamole istället för pesto. Men vitlök och västerbottenost till ärtor - sådant kan man nästan inte misslyckas med.

Nu måste jag slita ändan ur soffan, som den råkade hamna i några tv-tittar-minuter, och göra klart. Hade ju varit trevligt att äta middagen om det är lite undanplockat och ljusen är tända också.

Ute i solen

Måndag och vi är nyss hemkomna från sista rytmiken för denna termin. Till hösten är det lillan och hennes pappa som får rocka loss till Lira i ett babyband och spela på munnen till Krille krokodil. Även om jag själv har en väldigt spännande höst framför mig så är jag nog ändå lite avis på dem. Jag har älskat rytmiken från första gång och det är så himla fint att se hur lillan har utvecklats av att vara där.

När lillan somnade i vagnen på vägen hem så valde jag mellan att hämta Strössel och gå en eftermiddagsrunda eller att slå mig ner på uteplatsen.

Det blev det senare. Så med en Loka, som smakar vaniljglass, i handen och både Strösslan och lillan vid min sida så ska jag planera lite inför bröllopet. Det är sådana här dagar man ska hämta energi ifrån under de bistra februaridagarna.

Det fanns inga hål i schemat

Piraten Rebecca. 

Det fanns egentligen inga hål i kalendern nu i helgen heller. Det var nämligen bara en rökridå för att inte avslöja att det skulle bli hippa för Rebecca igår.

Kära Becks som snart ska gå och gifta sig. Ingått i samma gäng sedan flera flera år tillbaka och sambor i nästan två år.

Och vilken dag vi hade… Den blivande bruden fick gå på skattjakt, vi fick lära oss konstsim av professionella instruktörer och vi avslutade kvällen på dansgolvet i grannstaden. Bland många andra saker.

Det var väldigt länge sedan som jag drack sprudlande drycker, av naturliga skäl, men det var en otrolig dag och förhoppningsvis ett minne för livet för den blivande bruden. Vi som fick äran att vara med fick också ett minne för livet, absolut en av de roligaste dagarna jag haft.

Kroppen värker på grund av en begynnande träningsvärk (konstsimmet var bra mycket jobbigare än man trott) och huvudet verkar härma resten av kroppen (kanske inte lika mycket beroende på konstsimmet dock). Egentligen orkar jag knappt tänka en tanke till. Dock har jag lite kvar att avverka för dagen så än måste jag hålla ögonen öppna.

Lillan hade förresten en underbar dag med sin pappa och jag fick bilduppdateringar längs hela dagen (tack älskling för bomullen kring mammahjärtat). Vilken känsla det var att få krypa ner och snusa henne i nacken efter den långa dagen. Hur roliga de där dansgolven än må vara så är det hos henne jag hör hemma.

Och just det...

…det var ju tjejkväll igår också och undertecknad hade ansvar för maten.

Det blev hamburgare med lite sting i (vitlök, ingefära och chili), pommes stripes och tre olika röror som tillbehör förutom de klassiska grönsakstillbehören. Rörorna blev Max Originaldressing (köpt färdig på burk - gott och praktiskt!), en sweetchiliyoghurt och en ananassalsa med chili.

Det är inte alltid lätt att själv uppskatta den egengjorda maten men detta blev faktiskt riktigt gott!

Anna hade gjort en superb chokladmousse till dessert som slank ner fortare än jag hann säga ska-egentligen-inte-äta-sådant-här-just-nu-om-den-vita-klänningen-ska-fortsätta-passa.

Vi hade rekord i uppesittarekväll då klockan faktiskt hann slå 23.00 innan tjejerna lämnade vårt hem. Vi fastnade i gamla bilder då vi fått igång Skruttens gamla dator.

Bilder från innan detta hus, innan bebisar, till och med innan det förra huset. Vilka minnen! Och så fick jag en sådan där magkänsla av att vi faktiskt varit duktiga på att utnyttja tiden just då på allra bästa sätt.

Det jag menar är att nu är vi inne i stimmet av att vara småbarnsföräldrar eller hårt arbetande eller kanske en kombination därav, där livet kanske är fyllt av en hel del mer ansvar än tidigare, och detta utnyttjar vi och njuter av till fullo just nu.

Och bilderna igår avslöjade att vi nyttjade den där tiden med mindre ansvar, och utan bebisar, på allra bästa sätt just då. Då blir man tillfreds. Var sak har sin tid.

Svammel..? Ja, de där bilderna gjorde nog mig allt lite nostalgisk. Men det är en härlig känsla det också.

På tal om härliga känslor så är det fredag idag, Elin och Viggo kommer om ett par timmar och i eftermiddag kommer Skrutten hem och då tar vi helg.

Nu springer vi snart ut igen…

Måndag: Babyrytmik
Tisdag: Träff med föräldragruppen
Onsdag: Spadag med kollegorna
Torsdag: Träning + lunch med Anna och Felix + möte med vaktmästaren för bröllopslokalen
Fredag: Mysdag med Elin och Viggo + middag med lillans farfar och Lola

Så full fart är det minsann denna veckan också!

Helgen bjuder på lite mer "hål" i schemat, men ni vet väl hur det är att de där hålen är ganska så lätta att fylla. Och det är så här vi trivs, vilken lyx det är att få kryssa mellan olika trevliga och härliga aktiviteter.

Spadagen var helt underbar igår och lillan var lycklig som fick vara med och bada och plaska. Det där med att plaska och bada är en av hennes absoluta favoritsysslor. Vi smög sedan iväg och tog en vällingflaska tillsammans i lugn och ro och sedan fick hon vila i vagnen och denna mamman kunde bada lite mer i varmpoolen. Och så stålsatte hon sig också och hoppade i det iskalla badet som liknade att bada isvak - hu!

Nu ska jag slänga ihop träningsväska och inte glömma att packa ner iPaden som behövs på mötet med vaktmästaren. Så vi kan förklara hur vi vill att de ska ställa borden på vår stora dag. Sedan beger vi oss till träningen.

Vi beger oss ut lite extra tidigt så att Strössel också får sig en promenad, lillan sover redan i sin vagn så det är bara att rulla ut ekipaget och springa igång dagen. Denna gången satsar jag på att hon är utsövd, istället för att hon sover på träningen, så kanske det blir lite bättre för henne än sist.

Vi är hoppackade...

…och alldeles strax sätter vi oss i bilen för att spendera eftermiddagen tillsammans med mina kollegor. Vi har en eftermiddag på spa och sedan middag hos en kollega inplanerat. 

Och ja, det göms en väska till… Och en matstol… Och så vagnen… Alltså så mycket grejer man har med sig till barn. Man blir ju alldeles matt. 

Mitt spa-sällskap för dagen sitter just nu och varvar mellan att ställa sig upp mot matstolen (livsfarligt för henne enligt hennes mamma) och skrapa en plastslev mot murstocken med resultat ett ljud som liknar naglar-mot-griffeltavla-ljud (livsfarligt för mammans sinnestillstånd). 

Hon sov, sov och sov

Trots att jag la henne för vila lite tidigt idag så sov hon en maratonvila min lilla loppa. Vilket gjorde att vi blev supersena till föräldraträffen under förmiddagen.

Men är det något som jag lärt mig om vår lilla böna så är det 1. hon uppskattar inte att väckas i förtid och 2. hon är inte så trevlig att ha och göra med när hon inte vilat tillräckligt.

Så hon fick vila och bestämma när det var dags att åka. Är man chef så är man.

Nu ska jag baka lite rawchokladbollar, jag blir lite osäker på om de egentligen räknas som "raw" då jag inte använder rawkakao men ändå…, för lillans mormor kommer på besök efter hennes jobb och detta för att det är lillskruttans tiomånadersdag.

Nej jag vet, inte klokt. Snart är hon ett år!

Då chokladbollarna kommer innehålla dadlar, nötter, kakao och kokosfett så kanske hon till och med får smaka lite. Sött och gott kommer det att bli, men inte sött från vitt socker.

Kyrkklockorna ringer

I lördags var vi iväg på ett möte med vår präst inför den stora dagen. Det var bara jag och Skrutten. Vilken känsla det var att öva på att gå nerför altargången tillsammans, öva på att säga "ja" och att vända oss mot de som ska sjunga. För att inte tala om att berätta vår historia, hur vi har varit vänner sedan vi var 16 år gamla och hur denna vänskap en dag blev kärlek. 

Alltså jag kan knappt förstå (fortfarande) att vi faktiskt ska göra det här. Eller hur ska jag bättre uttrycka mig, att jag får vara med och uppleva en sådan här dag. Det är helt magiskt. 

Och visst är den vacker vår kyrka?

Nu när vi flyttat in till "stan" så tillhör vi egentligen församlingen och kyrkan här inne, men gifter oss gör vi i kyrkan där jag är döpt och konfirmerad. Den är stor, vacker och ligger oss varmt om hjärtat. 

Att vi har lyckats få helt rätt präst för den stora dagen visade sig också när hon talade om att det absolut var en stor dag, dagen för vårt bröllop, men att det faktiskt är dagarna därefter som räknas mest och att det kommer fler stora dagar i livet. 

Precis så tänker jag också. Missförstå mig rätt. Det är en ofantligt stor dag, ett minne för livet och så mäktigt att vi inför familj och vänner ska lova varandra att leva med varandra resten av livet. Och för att fira detta och göra den där dagen till ett minne för livet så lägger vi ner massor av tid, kärlek och energi, men… Det jag ser allra mest fram emot det är just alla dagar därefter - att leva som en familj och att få vara hans fru. 

Nu måste vi dock skynda oss "lite", vi ska träffa härliga mammagruppen om exakt nio minuter och det tar minst 15 minuter att köra…

Jo men den ekvationen går ju ihop...

Jagar bebis som jagar hund

Den största favoriten för lillan är helt klart vår lilla Strössel (vår hund, jag vet, mycket konstigt hundnamn) och här hemma spenderas många minuter med att jaga lillan som kryper efter Strössel på diverse upptåg.

Vi ska gnugga sovgruset ut ögonen och bege oss ut på en promenad nu, både frukost och kokning av puré till loppan har avklarats redan, men först kanske vi ska borsta tänderna och klä på oss lite också.

Blir så pinsamt annars...

Måndagar på språng

Denna måndagen är i vart fall lite lugnare än vanliga måndagar. Detta för att måndagar också brukar innehålla babysim som nu är slut för denna terminen (snyft!).

Men ändå så lyckas det bli en dag på språng. Vi har spenderat förmiddagen på babyrytmik och därefter slurpade vår lilloppa en hel smoothie på Ritz och den verkar ha gjort susen för nu sover hon gott i vagnen.

Sedan har vi varit på Posten, sprungit inom affären och lämnat tillbaka en klänning.

När hon vilar tänkte jag passa på att måla våra trappräcken upp till ytterdörren. Ett räcke har varit målat sedan vi höll på att renovera som mest (alltså typ två år sedan…) och just den dagen som jag målade det så började det regna. Det andra hanns alltså aldrig med.

Högt både inför Skrutten och mig själv så skrockade jag att "det är precis sådant här som gör att det andra aldrig kommer bli målat…". Och så rätt jag hade.

Men nu har jag faktiskt gått och haft dåligt samvete för det där nedrans trappräcket allt för länge så idag är dagen. Färg inhandlades igår och nu blir de gråa istället för svarta. Komiskt nog så hänger regnet i luften idag med… Kanske ska börja med det som aldrig blev målat förra gången? För att undvika orättvisor liksom...

Snart ESC

Vi har precis landat med rumporna i soffan och laddar upp inför ESC, där vi förhoppningsvis kan heja fram Sanna hela vägen till förstaplatsen. Det har varit en fartfylld vecka så vi har tackat vänligt nej till inbjudningar ikväll och håller oss istället hemma. 

När Loren rev av Euphoria i första deltävlingen så var jag tvärsäker redan då att hon skulle ta hem hela baletten. Nu är jag kanske lite försiktigare, men den där Sanna har ju en pipa utan dess like så långt kan vi absolut gå. 

Vi blev (över)mätta på kinabuffé till lunch tidigare idag så det kändes alldeles utmärkt att duka fram lite lätt plock så här mot kvällen. Vår schlagersupé består av en salig blandning mellan sill, smoothie och färska dadlar. Det handlades hem precis vad vi var sugna på, utan att tänka på hur det skulle passa ihop. Och det är härligt att göra så ibland. 

Nu tänder vi lite ljus, hugger in på vår supé och njuter av lördagskvällen. 

Och den stora dagen närmar sig

Mötet igår med Lisa och Mattias gick alldeles förträffligt, jag sa i telefon innan idag att det är så roligt att jobba med människor som är riktigt bra på det de gör, och det sammanfattar nog väl hur det är att ha hjälp av Lisa med detta.

Igår så hade vi ett ganska så långt möte, tror nog att klockan nästan hade slagit 21.30 när Skrutten och jag traskade tillbaka och hämtade vår lillfisa, och under detta så checkade vi av så himla många saker. Vilket kändes mycket bra, dagen närmar ju sig faktiskt med stora steg.

Strax innan vi gav oss iväg till Hällevik igår så slet jag upp två paket i brevlådan (jag har en ovana att öppna posten vid brevlådan och sedan hasta vidare, Skrutten tycker inte att detta är en av mina bästa egenskaper…) och de innehöll etiketter med våra initialer som jag inte kunde hålla mig ifrån att beställa. för någon vecka sedan.

Och så fina de blev.

Nu kommer snart Skrutten innanför dörren och då ska vi hålla helg. Fredag, familjen samlad - kan det bli bättre?

Sommartider hej hej!

Även om dagens väder inte skvallrar om att det kommer bli sommar snart så vet vi ju att det faktiskt är så. Vi har drömt oss bort, och förberett oss, lite i veckan genom att klicka hem lite sommarattiraljer.

Lillan har fått både solhatt, två UV-dräkter och ett UV-tält. Tältet tänkte vi kan vara mysigt att ligga och vila i - eller leker man kanske i det också?

Varken jag eller Skrutten tycker att de där UV-dräkterna är särskilt snygga, men att skydda lillan trumfar ju vad vi tycker är snyggt, så vi blev glada när vi (efter mycket klickande på datorn) hittade en UV-dräkt som såg lite "surfig" ut i stilen. Hon kommer vara så cool vår lilla loppa.

Fredag!

Både jag och lillbönan var nog allt lite trötta för vi sov, hör och häpna, till klockan åtta idag. En sovmorgon som följts av frukost och kaffe och så är vi redo för denna fredagen.

Strax ska vi ut på förmiddagspromenad och så får vi se om lillan vill vila på sin vanliga tid när vi agerat sjusovare. Ut i regnet blir det i alla fall för det ska både bli skönt att röra på de ömma musklerna men också för att vi har telefondejt med Lisa (och hennes lilla A) på promenaden idag.

Varför de där musklerna ömmar idag är i och för sig lite mystiskt. För lillan ville inte alls vara med på träningen igår. Kombinationen av att hon vaknade lite för tidigt från vilan och sedan att det var en av hennes bebiskompisar som också tyckte att det var läskigt på träningen gjorde att vår skrutta tyckte att det var allt annat än roligt.

Så denna mamman fick kanske inte världens mest fokuserade träning, men i och för sig lite extra vikt i form av en bebis i famnen. Antingen så tänker man det var ju synd att jag just inför denna träningen var superpeppad och tänkte ta ut mig ordentligt, eller så vänder man på det och tänker "ja tur att jag faktiskt var på träningscentret i tisdags också, veckan har redan fått sig en bra styrketräning".

Självklart väljer jag det senare och framför allt för att det alltid är min lilla dotter som styr. Det är hennes bästa som alltid är nummer ett.

Nu - fredagspromenad.

Sminkning i dagsljus och en busstur

Lillan kryper fortare och fortare och vi har ännu inte lyckats hitta en trappgrind till ovanvåningen vilket gör att mina stressnivåer går från noll till hundra flera gånger när jag försöker göra mig i ordning i badrummet där uppe. Det ser nog mer ut som att jag kör ett maraton av titt ut-leken. 

Nyss tänkte jag om och tog ner sminkväskan och sminkar mig vid soffbordet istället. Här har jag lite bättre uppsikt över lilltjejen och kan sminka mig i lite mer lugn och ro. Hon sitter istället bredvid mig i soffan och pillar med sakerna i väskan och tittar nyfiket på vad mamma gör. 

Nu ska vi bege oss ut till Hällevik idag igen. Lillans mormor ska passa henne och vi ska träffa Lisa och Mattias för att spika menyn till bröllopet. 

Jag och lillfisan ska nu göra något som jag inte gjort sedan jag gick i skolan, åka kollektivet här hemma i småstaden, vi åker ut lite tidigare än pappan för att njuta av en eftermiddagsfika först. Pappan behöver ta bilen när han kommer från jobbet, så vi tar bussen. 

Det gäller att vara kreativ som förälder minsann… 

Finns inget dåligt väder… eller..?

Idag är det, tack och lov, bättre väder men så här såg det ut här hemma igår. Jag brukar resonera lite efter att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder (trumvirvel för det gamla ordstävet), men igår var jag nog allt lite tveksam.

Himlen hade inget annat för sig igår än att släppa ner regn och det var bara grått hela dagen. Det var faktiskt så kallt så jag funderade på att plocka fram vantarna igen.

Men har man dels en hund som ska bli rastad och en bebis som sover som bäst i vagnen så är det bara att på med kepsen och traska på. Det var förresten lite roligt att se att det nya parasollet från Bugaboo fungerar precis lika bra som paraply.

Fler armar eller kanske fler timmar?

Men som tiden går denna veckan. Ibland stannar man upp och kan nästan känna hur tiden svischar förbi. Det har bara varit roliga saker denna veckan, och det måste man ju säga är glädje - att få "stressa" mellan roliga saker?

Igår fyllde min kära mor år och detta firades med middag hemma i Hällevik. Min kära mor är precis som jag förtjust i plockmat och därför serverades det små, alldeles superba, rätter av ceasarsallad, olika charkisar, gott bröd och goda ostar.

Vi skojade till det lite och anlände uppklädda som aldrig förr. Denna mamman hade till och med riktigt höga klackar (tänker att det är lika bra att börja öva upp sig igen) och lillan hade en rosa klänning som gjorde att hon var lika söt som en karamell.

Nu är det alldeles strax torsdagsträning och idag blir vi ett stort gäng mammor som ska träna. Det blir lyxigt när vi är få mammor på träningen för då blir det nästan som ett PT-pass, men det är nog allra roligast när vi är många. Både för oss men framför allt för Ola som lägger ner mycket tid på träningsanläggningen.

Frukostbrickan undandukad

Frukostbrickan har precis blivit undanplockad här hemma och lillan har ätit bra idag igen (alltså vilket lyft detta är!) och vi har också sovit bra i natt. En stoppa-in-nappen-uppvakning, en komma-över-i-vår-säng och en vill-gärna-äta-lite-egentligen-uppvakning var det enda i natt.

Låter kanske fortfarande lite mycket, men skillnaden är att dessa små uppvakningar tar bara ett par minuter.

Framför oss har vi en till synes oplanerad dag, men med tanke på hur både hus och hem ser ut (även om jag börjar varje dag med att dammsuga så att lillan kan krypa rent och fräscht) och hur mycket som ligger i "pipelinen" så finns det säkert att göra. Och att ha en rent schema en dag passar därför alldeles utmärkt.

Ut i det fina vädret

Här hemma tror vi mycket på att utnyttja, och njuta av, varje årstid så mycket som det bara går. På hösten ser man till att nästan missbruka filtar, tända ljus, filmer och mys i soffan. Högtider som jul, påsk och midsommar ska också firas ordentligt. Man ska liksom fira jul så mycket så att man nästan krä… Ja, ni förstår… På vintern njuter man av den där riktigt friska luften som kommer när det är bitande kallt och snön krispar under fötterna. 

Därför springer vi nu ut så ofta som vi bara kan. Ibland letar vi nästan efter anledningar att få vara utomhus i det fina vädret. Ett alldeles utomordentligt tillfälle att utnyttja dagens sista solstrålar är att äta middagen utomhus. Det behöver inte vara svårare än som syns här grillad lax, på en filt och så lite verktyg att äta med. 

Kan tala om att dottern är extra glad som får föräldrarna att äta på hennes markhöjd och inte behöva sitta i matstolen. 

Min underbara mor

Min mor gör ofta saker med en extra nypa av kärlek. I onsdags så skulle jag, som bekant, prova brudklänningen tillsammans med Marie (som är en nära familjevän, men också otroligt duktig med nål och tråd) för att göra lite justeringar. 

Klänningen hänger i tryggt förvar, från hundar, katter och bebisar, ute hos päronen i Hällevik så det var där provningen också fick ske. 

Min mamma ser då till att det inte blir vilken provning som helst, utan hon dukar fram bubbel, snittar och lite sötsaker. Vilken dag och vilket minne det blev! För inte tal om vilken upplevelse som smaklökarna fick sig.

Nu har vi svidat om och beger oss ut på kaffekalas till just päronen i Hällevik.  

Söndagsmorgon

Alltså i natt har vi sovit. Inte en hel natt (vilket är någon form av mål, någon gång i framtiden) men från 23-tiden till 07.32 men bara en uppvakning under natten. Det är ju nästan som om man vill hoppa höga glädjeskutt av energi.

Att min rygg sedan känns som om den ska gå av på grund av att jag numera sover på en tunn madrass på golvet, det är en annan sak.

Varför jag sover på en madrass på golvet?

Jo, vi har nämligen gjort en amningsavvänjning denna veckan. Lillan är tio månader snart, hon ville helt plötsligt småäta fyra gånger på natten ungefär, har varit väldigt krånglig med att få i sig "riktig" mat och lite andra saker. Vi märkte att vi behövde få ordning på det där. Lösningen (ja, vi kan nog kalla det lösning nu när vi kommit över på "andra sidan") var att sluta med amningen.

Vår taktik blev att det blev Skrutten som fick ta över både nattningen och omsomningarna på natten och jag har fått gömma mig (därav madrassen på golvet) för att de två tillsammans skulle få lite harmoni.

Det har gått väldigt bra, värsta törnen har nog mest mammahjärtat fått sig. För vilken mental kraft man måste plocka fram när ens bebis är ledsen och man vet precis vad som hade lugnat. Första kvällen fick jag ta hjälp av samma andningsövningar som när förlossningen startade. Fast denna gång för att motverka en helt annan smärta.

Men med tanke på hur lillan har sovit i natt och hur bra hon nu äter på dagarna (helt plötsligt slinker till och med ris, grönsaker och kyckling ner) så känns det ändå som om vi är rätt på det. Ibland känner man sig allt förvirrad som nybliven förälder, men vi fick ha ett litet familjemöte och sedan lyssna på vår magkänsla.

Dagen har startat med en lång helgfrukost, som vanligt i vårt hem, som även om den innehöll alldeles vardagliga saker som gröt och knäckebröd så blir det sådär extra mysigt om man lägger ner lite kärlek i uppdukningen. På med söta ägghattar på äggen, ta fram fina servetter, lägg upp tomat och ost på ett vackert fat.

När Skrutten kommer tillbaka från bygghandeln så ska vi pyssla lite inför bröllopet, sedan kommer grannarna över på grillunch och i eftermiddag är det kaffekalas för lillasyster - vilken dag!

Kallt? Varmt?

Sitter utomhus och jobbar lite inför bröllopet. "Jobbar" lät ju kanske inte så roligt, men om jag utvecklar och berättar att jag sitter i en solstol, med dotter sovandes bredvid mig och skriver gästpresentationer så fångas nog känslan lite bättre. Ibland skrattar jag till och med högt!

(Om man nu får lov att erkänna att man skrattar åt egna roligheter.)

Det är härligt ute men nyss gick jag faktiskt in och hämtade en filt till mig och stoppade om lillan med en extra, lite ruggigt blir det faktiskt när solen går i moln. 

På förmiddagen blev jag och lillan bortskämda av mamma/mormor nere på stan och vi hann med en liten lunch på Ritz också. Den där lunchen var alldeles välbehövlig då min kurrande mage påminde mig om att jag glömt att äta frukost.

Skrutten är iväg och springer Humlestafetten idag (heja heja pappa!) men kommer hem han också snart, så har vi hela lilla familjen samlad igen. 

Fredagskväll (igen)

Javisst var det lyxigt att gå upp under morgonen och känna in fredagskänslan för andra gången denna veckan? 

Som så många andra denna fredagen så har vi ätit tacos och sett Let's Dance. Innan dess var vi dock i badhuset och lillan imponerade på sin pappa med alla nya tricks hon lärt sig på babysimmet. 

På tal om tricks så har den här lilla donnan här hemma utvecklats mer än någonsin, känns det som, den senaste månaden. Nu kryps det, reses upp mot saker och tre fina tänder kikar fram ur underkäken. 

Och idag tittade vi på videor ifrån tiden på BB. Alltså vår lilla skrutta, kan knappt tro att hon varit så där liten. Och vad hon sov!

Många minuter har spenderats med bröllopsplanering ikväll, nästa vecka ska nämligen en hel del vara klart och nu börjar det minsann dra ihop sig. 

Nu erkänner vi småbarnsföräldrar dock, klyschigt nog, att vi kroknar för kvällen och går och knyter oss.