Välkommen vecka 27

Det känns som om magen fullkomligt exploderat de senaste veckorna. Från att vara en liten mage till att vara en... Basketboll? Ja, vad liknar det egentligen?

Ytterst välkommen är den i vart fall och den får lov att bli precis hur stor som helst (jag är fullkomligt medveten om att jag kanske inte kommer tycka likadant i juni om/när sommarvärmen slår till).

Idag går vi alltså in i vecka 27, vi har passerat både milstolpar, hälften av resan och har numera under 100 dagar kvar tills beräknad ankomst.

För varje dag som går så funderar jag mer och mer på vilken liten krabat det är som gömmer sig där inne. Inte om det är en flicka eller pojke, utan vem Bönan är. Hur kommer h<3n att vara? Kommer det bli mammas humör? Kommer det bli pappas fantastiska bruna ögon?

Det finns en hel familj som väntar på dig här ute, som kommer välkomna dig med öppna armar och tusen pussar. 

Biokväll

Skrutten och jag är precis hemkomna från grannstaden efter att ha sett G.I. Joe.

En actionfilm med mycket smällar, pang pang och effekter. Ljudet riktigt dånade i ens öron.

Jag såg de första fem minutrarna, sedan sov jag.

Skruttens jacka fick agera täcke och hans axel huvudkudde.

Trött..? Jajemen.

Tvåsiffrigt antal dagar kvar...

Några bilder från Stockholm

 Pausvila nummer 1 för fötterna

 Pausvila nummer 2 för fötterna

 Finfin lunch på Blueberry

Lite (icke-planerad) shopping

Fantastisk lördagsmiddag på Lydmar

Högläge på hotellrummet

Hur många juice kan man dricka på frukosten? Svar: många

På väg hemåt

Nu är vi på väg söderöver igen. Vi sitter (igen) och skumpar på ett tåg som ska ta oss tillbaka hem.

Att åka tåg, eller resa kollektivt i sin allmänhet, är ganska så speciellt. Jag brukar känna av det när jag pendlar till vardags också, att det blir lite speciellt med en stor samling av människor som är väldigt olika.

I vagnen nu sitter jag exempelvis och lyssnar på en diskussion om åsnekött i kebab, hör hur en man streamar någon form av sportmatch, håller tummarna för att ett litet barns smågnäll ska stanna vid just smågnäll och inte utökas till gallskrik och sist men inte minst dofterna av allas mat.

Det blir lite att ha att göra med under en fyra timmar lång tågresa, särskilt när det är trångt och man reser baklänges.

Men vem vet vad jag gör som någon annan lägger märke till...?

En lördag i Stockholm

Fötterna ömmar lite efter några timmar på stan. Men vad gör det när man fyndat, handlat små söta bebisfiltar och hittat lite vårfärger till den egna garderoben?

Snart framme!

Eller snart och snart... Lite mindre än ett par timmar är det i alla fall kvar innan vi anländer till den kungliga hufvudstaden.

Efter att ha åkt tåg i några timmar nu så börjar jag få myror i benen. Tidningarna är utlästa, Facebook och Instagram kollade och lite bloggar genomlästa så nu är rastlösheten ett faktum.

För de som vet hur det är att hänga med mig på ett café eller på stranden vet att det inte går så väldigt lång stund innan jag börjar hoppa och studsa på stolen. Min stackars Skrutt vet i alla fall det alldeles för väl.

Snart, väldigt snart, kommer jag nog plåga Kajan med att leka någon form av "på resande fot-lek" med mig. Frågan är bara vad...

Sju svåra år...

...är det att byta telefon när man har Telenor som operatör.

Men historien är för lång och ögonen för trötta för att ens påbörja att berätta.

Jag har tokstressat idag och jag kan nästan känna hur magen arbetar mot magsåret. Anledningen är att jag och Kajan beger oss till Stockholm imorgon för en weekend - finns det inte något kosmiskt i att man stressar något så gruvligt precis innan/för att man ska vara ledig?

Nu tar vi i alla fall ledigt.

Tisdag

Både vardagar och helgdagar bara flyger iväg, jag vet att jag tjatar om hur fort tiden går, men ibland känns det lite otroligt. Speciellt eftersom vi vandrar ner mot tvåsiffrigt på antal dagar som det är kvar tills den stora dagen i juli.

Helgen innehöll en massa roligheter (fastän att jag firade fredagskvällen med att somna strax efter 21). Men i lördags orkade jag hålla ögonen öppna och gå på fest till och med. En riktigt trevlig tillställning.

Ännu roligare var också att en barndomskamrat sov över i gästrummet över natten till söndag, vilket blev ett utmärkt tillfälle att ta en "catch up".

Och nu tuffar vi med stora steg mot nästa helg, min fredagskväll blir denna vecka redan på torsdag, för på fredag sätter jag mig på ett tåg tillsammans med Kajan och beger oss upp till Stockholm.

I Stockholm ska vi hinna träffa pluggänget från Uppsalatiden, shoppa, dricka en chailatte och inte minst se Alex Schulmans föreställning på Maximteatern.

God natt från oss...

Den nybäddade sängen

Helg

Vi börjar bli riktigt bra på det där med helgfrukost, och det har ju blivit en fin familjetradition här hemma, och igår hade vi lyckan att ett gäng tjejer kom på besök kring frukosttid. Vännerna var samlade igen. 

Massor av mat, skratt, nyheter, updates och mys. Både vänner, barn och hundar fyllde vårt hus. 

Efter brunchen så monterade jag och Skrutten ihop spjälsängen (som vi köpt i andra hand av goda vänner) och sedan skulle vi bara vila benen lite och la oss på sängen. Den där benvilan råkade bli en liten tupplur på två timmar istället. Svårt att hålla sig när hela familjen samlas en lördagseftermiddag och det har varit en tidig morgon. 

Om det är lite tidigt är montera ihop spjälsängen? 

Kanske. Men dels är det för att jag gärna vill se om Sture kan lyckas låta bli den där mjuka madrassen som spjälsängen erbjuder eller i vart fall i god tid lyckas vänja sig av med att hoppa i där. Så att han inte stör en sovandes bebis i framtiden. 

Sedan är det ju klart så att det är väldigt roligt att börja "boa" så smått även om vi har lång tid kvar. Efter att ha spenderat allt för många veckor med oro och att knappt tro att det är sant att en bebis ska komma till vår familj så tänker jag tillåta mig själv att få njuta och planera lite nu. Även om det kanske är tidigt. 

Små steg och ett i taget. 

Some more brunch...

Is it a girl or a boy?

TGIF

Lite så känns det faktiskt. Skönt att det är fredag.

Denna veckans nattsömn har nog varit si så där och därför känns det "ganska" så bra att kunna ligga och dra sig imorgon.

Vår kära Strössel tror att hon också har bebis i magen, eller hon tror nog förresten att den där bebisen redan kommit ut, och spenderar därför nätterna med att bädda, bygga och inte minst ta hand om (och tvätta konstant) sin "bebis". Hennes bebis är en lite småsliten mjukiskanin från Ikea.

Den där kaninen ska hon nu bära omkring på, alla i flocken ska vara samlade (tonhöjden på hennes pip när Skrutten igår lämnade oss lite för att hoppa in i duschen) och hon fick till och med ta med sig kaninen när hon följde med Skrutten till jobbet idag.

Ja ja, är det snart vår så är det.

Måndag (igen)

Helgerna (och vardagarna för den delen) verkligen bara susar förbi. Detta tänkte jag lite extra på under morgonen när väckarklockan ringde hiskeligt tidigt. Det var inte några pigga ögon som mötte mig i badrumsspegeln.

Det känns som om vi dock kommit in i en bra morgonrutin här hemma, vilken inkluderar att jag och Skrutten slår följe en bit under morgonkvisten, och jag känner ofta att tack vare denna morgonrutin så startar dagarna väldigt bra. Det är ju bara det där med den tidiga timman.

För några månader sedan hade det nog varit otänkbart för mig att följa denna morgonrutin. Jag har alltid varit känd för att vara en av Sveriges mest morgontrötta människor. Men det verkar ha förändrats i och med att den lilla Bönan flyttade in i min mage. Dock är jag istället så kvällstrött att jag ibland vill gå och lägga mig redan innan klockan slagit 20 på kvällen.

På helgerna är det dock som extra mysigast. Jag brukar peta lite på Skrutten för att han också ska vakna till (det är ju minst sagt tråkigt att vara pigg själv) och sedan knappa på TV:n för att se Nyhetsmorgon eller Morgonpasset i P3.

Just idag kände jag mig dock inte särskilt pigg. Antagligen berodde detta på att jag hade två nätter i ryggen med ganska så dålig sömn. Ibland blir det så bara.

Och den där känslan följde liksom med mig under resten av dagen. En envis huvudvärk, trött kropp och ond rygg gjorde att jag inte alls kände mig på topp.

Att jag sedan valde outfit utan att riktigt kontrollera denna i spegeln, utan istället förlitade mig på Skruttens omdöme (som snällt nog bara säger snälla saker), resulterade i jag hade nya fina, färgglada och inte minst bekväma byxor på mig, men sedan tillsammans med ett vitt långt linne och någon form av magtröja. Den där magtröjan är inte alls tänkt som någon magtröja. Kläderna verkar dock ha krympt den senaste tiden - fuktigt i garderoben kanske?

Snyggt? Inte direkt. Så idag kände jag mig mest som en trött, halvt ledbruten, lite halvplufsig tjej. Inte så trevlig start på veckan.

Blått, grönt och en mage där mellan

Söndagsbrunch

Idag tänkte jag och Skrutten försöka efterlikna brunchen vi fick hemma hos Ea och Becka. Den är dock ganska så oslagbar - men försöka kan man väl?

Utmanad!

Jag fick en utmaning av fina Becka att berätta åtta saker om mig själv så - here we go!

- Jag har spenderat fem år av mitt liv i Sveriges fjärde största stad, Uppsala, där jag pluggade på Uppsala universitet 2004 till 2009. Otaliga timmar i biblioteksstolen och oräkneligt antal fantastiska stunder. De vänner som jag kom närmast under studietiden håller jag än idag närmast mitt hjärta och många dagar önskar jag att man kunde krympa avståndet mellan Blekinge (som jag flyttade tillbaka till sommaren 2009) och Stockholm (där mitt pluggäng idag är bosatta). 

- Först sista pluggåret i Uppsala fick jag min egna studentlägenhet, efter att ha kuskat runt mellan andrahandskontrakt (oftast inte av det vita slaget), där bodde jag tillsammans med fina Myran. En av de bedrifter jag lyckades med under vår sambotid var att tvätta en och samma tvätt hela fyra gånger - detta för att det tog fyra gånger i maskinen innan jag insåg att det var just en tvättmaskin och inte en torktumlare. Undra på att det aldrig blev torrt. 

- Mat är en av mina stora passioner i livet och här hemma lagas sällan samma måltid två gånger. Recept är nästan portade och uppfinningsrikedom är istället min melodi. Min förmåga att "koka soppa på en spik" brukar imponera på min kära Skrutten. Så stark mat att det bildas svettpärlor på nosen ska det helst vara. Just nu får jag dock hålla mig ifrån de flesta av mina favoriter i matväg med hänsyn till Bönan i magen, i augusti ska jag dock äta getostsallader, parmaskinka och andra charkuterier som aldrig förr. 

- En annan passion i livet är att resa. Höjdpunkterna av de resmål jag besökt får nog sägas vara Filippinerna, New York och besöket vid pyramiderna i Cairo. 

- Den stora kärleken till att resa har jag efter min far som reste otroligt mycket både i jobbet och privat. Min far som rycktes bort från oss i den hemska sjukdomen cancer när jag var alldeles för ung. Jag saknar honom fortfarande varje dag, han var och är, tillsammans med min mor, en av mina största idoler i livet och när det händer roliga saker i vardagen så kan jag ofta komma på mig själv med att vilja springa och berätta det för honom. Trots att det gått snart tolv år. 

- Jag älskar mina husdjur Sture och Strössel över allt annat och skulle nog kunna göra vad som helst för dem. Det är en lycka att jag får lov att ha dem i mitt liv. Strössel kom in i vår familj ytterst välplanerad medan Sture kom som en liten överraskning. De gör vår lilla familj komplett. 

- Skrutten och jag har varit tillsammans i fem år till sommaren. Vi lärde dock känna varandra redan när vi var 16 år och hur länge vår kärlekshistoria egentligen har pågått är det bara vi två som vet. En välbevarad hemlighet och Skrutten är, utan tvekan, mitt livs kärlek. 

- Den största blundern jag gjort är att lyckas med att bli lurad att kebabkött kom från kebabdjuret. Ett kebabdjur som levde på savannen, rullade fram på sidorna och jagades av kebabdjursjägaren. Det låter helt otroligt att man kan bli lurad med detta, jag vet, men när någon säger till en "men herrejisses, vet du inte detta?! Du måste skoja..." då blir det ändå så mycket svårare.

Nu skickar jag gärna vidare denna utmaning till Pernilla, Felicia och Sara. 

Dopdag

Vi är ganska så nyss hemkomna från dopet för Skruttens senast anlända systerson och det har varit en underbar eftermiddag. Att få välkomna ett barn till världen, igen, och ge honom ett namn och döpas in i den svenska kyrkan är svårt att slå i upplevelser för en lördag.

Det var ett alldeles extra speciellt dop för mig för det var jag som fick äran att hålla honom i kyrkan idag och då alltså äran att bli hans gudmor. Stoltheten man känner när man kommer in i kyrkan går nog nästan att ta på.

Efter att ha blivit lite arg för att någon envisades med att skvätta vatten på hans huvud så somnade han sedan fint i knäet och skötte sig alltså precis så som man ska på sin dopdag. När han låg där i knäet och sov samtidigt som en av de unga gästerna på dopet sjöng Utan dina andetag och sedan Kärleksvisan och hans blivande kusin sparkade loss i min mage så fylldes tårkanalerna till bredden. Det går nästan inte att beskriva lyckan.

Jag försökte titta långt upp i taket för att tårarna liksom skulle rinna tillbaka. Men när jag sedan vände mig om till höger och tittade in i Skruttens fina mörkbruna ögon så rann de där tårkanalerna över ändå, det spelade inte någon roll hur långt upp i taket jag försökte titta.